Skriver av mig
"Att börja om med någon man redan har såna självklara känslor för är det svåraste jag gjort i mitt liv"
---
Ni som fortfarande läst min blogg, har ju då insett att jag och Erik gjorde slut. Det tog så himla hårt på mig och det enda jag gjorde var att festa för då kände jag ingen smärta. Lyssnade på podcast om hur man kommer över någon och sökte desperat runt på internet för att se vad man skulle göra för att bearbeta det.
Nummer ett på listan var att radera all vår historik, vilket jag inte gjorde själv utan jag satt hela första veckan och läste igenom och försökte fatta vart vi hamnade snett. Till slut blev mina vänner så trötta att dem hjälpte mig ta bort allting. Hans nummer fanns inte längre i min telefon och hans bilder finns inte längre i mitt Instagram-flöde. Jag försökte så gott jag kunde att ta bort våra minnen och utrotat hans röst. Jag försökte inbilla mig att jag inte behövde honom längre. Jag behövde inte hans bekräftelsebehov.
På samma gång som jag försökte hitta ursäkter till varför de blev som de blev och samtidigt som jag försökte försvara hans beteende så insåg jag nånstans att jag inte kunde fortsätta så längre. Han förtjänade ingen respekt om han inte hade det för mig.
På samma gång som jag var beredd att gå 2000 mil för att se hans ansikte så ville jag att han skulle sluta att svara på mina sorgsna sms, jag ville leva mitt liv.
Men att radera honom från sociala medier är en sak, men att ta bort honom på riktigt är en annan..
Jag fick höra samma fraser från alla; "Han kommer inse vad han har förlorat"
"Han är inte värd din tid"
"Du förtjänar någon bättre"
